tom

jag taggar till sommaren samtidigt som jag gruvar mig. Jag vet inte om jag kommer vara på toppen av berget, toppen av livet. Jag vill vara det, jag var det förra året, har aldrig varit lyckligare än då, därfår får väl det här sommarlovet höga krav på sig. Jag kommer känna mig fri och begränsad. jag har bara få vänner jag vill umgås med egentligen. Det är typ 3 och om dem är upptagna gör jag knappt något. Jag kommer vilja festa i sommar och är för tillfället väldigt taggad på det också, blir avundsjuk när jag kollar på en massa valborgsbilder ifrån allt festande. Jag ville också, vi ville också. Jag har börjat gå på fest mycket mer sällan än förut och druckit i mycket mindre mängder, både för att jag vill och för att göra dig glad. Men jag kommer vilja ha cider i sommar. jag tänker leva på det sättet som jag vill leva. För jag vill inte känna mig begränsad. jag tillåter inte det. Och nu när jag har förbättrat mig massor så får jag inte ens lite beröm, utan den enda gången på länge som jag gör det så blev du ledsen igen och besviken.Jag vet att du beskriver hur du ska härda ut. och att du får klara av det. Men jag vet ju att varje gång jag gör det förstör jag din kväll eller en hel vecka, minst. det suger. Jag kan fortfarande inte släppa det, fast att jag tog upp det. Det spränger mig. Det sliter mig lite sakta. jag tycker om att festa om det är riktig fest, jag gör faktiskt det. jag är inte på samma sätt som mina besatta kompisar men det spelar ingen roll. det skulle kunna leda till att vi gjorde slut. men jaha fuck it då. om det är allt som krävs för att bryta det? för jag pallar inte. jag vill umgås med folk och du får hemsk gärna vara med. men jag frågade, vi kommer aldrig kunna umgås med andra människor tillsammans va? och du svarade nej. då sprack något inom mig. För det är viktigt för mig. Jag vill inte alltid prioritera det ena eller det andra. Jag har fan åkt till rytmus och umgåts med dina kompisar frivilligt och kommit dit för att jag själv ville och för att du cokså ville. Men du vill inte va? jag vet att vissa kompisar och du inte går ihop men en liten chans kanske? du kanske kan göra det för mig? mina kompisar skulle kunna träffa dina kompisar tillsammans. men det förslaget skulle du säkert också säga nej till eller så skulle det aldrig  bli av. Sen förstår jag inte varför du är så anti allt som har med fest att göra? men jag respekterar det till hundra procent om det inte går ut över mig. För alltså jag var den som inte drack men respekterade alla som gjorde det. Hur kan du inte tillåta det egentligen? Hur kan du inte vilja träffa fler människor när vi är med varandra eller säga jaha men vilka ska vi träffa då? men inte fan vet jag vilka vi ska träffa. Men hur ska vi veta när vi aldrig gträffar några? det är väl jävligt svårt. Kan vi inte bara försöka? Killen jag förälskade mig i hade två fina vänner och några fler lite mer avlägsna, han ville ut och göra saker, skeatade och stog ute tillsammans med mig och våra kompisar. Jag vet att ditt umgänge försvann och splittrades men jag kan inte släppa det. Du var så lycklig, sprallig och glad. udda och unik, du har lite försvunnit, men jag älskar dig som du är nu också men dfet är ganska stora saker som jag saknar. Dina tankar var så fria, är du låst nu? Är jag din för att jag lever på den lyckan från förra sommaren? eller för att jag inte vill ge upp? eller för att du är helt fantastisk? jag vet inte om du gör mig mer hel eller sliter i mig. Vi säger för alltid och jag vill det, men då måste vi börja göra saker älskling. Det har varit allt för mycket tv-dagar men det har även varit vinter och jag vet att det blir lite så då, men det är inte vinter längre, det är vår, snart sommar, snart frihet, men kommer du vara fri? fri på det sättet jag älskar? Det känns som jag kämpar ganska rejält för att jag vill det här men som om du bara flyter med. Jag anpassar mig sjukt mycket, men gör du? gör du det? jag vet inte ens om jag vill att du läser. det skulle säkert bara krossa något som just nu inom mig är skadat, för du skadade mig när du sa att det kunde ta slut för det men att du skulle härda ut. jag är skadad. och jag vet inte om det läker. Jag vet att du försöker, men jag tror inte jag tycker det är tillräckligt, förlåt.
älskling snälla, visa dig, lev livet ett tag.
jag vill vara förbannat jävla lycklig igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0